Ett transportföretags krav på energikartläggning avgörs av en enda beräkning: den genomsnittliga slutliga energianvändningen under de tre föregående kalenderåren jämförs med gränsen 2 700 megawattimmar, och fordonsbränslet räknas med. Sju långväga fordonskombinationer kan räcka för att gränsen överskrids, och då ska den första kartläggningen på företagsnivå vara gjord senast 11 oktober 2026.
Vilken energi jämförs med gränsen?
Gränsen gäller den slutliga energianvändningen, och alla energislag räknas med: el, värme och bränslen. I transportbranschen avgörs saken av det sista ledet, för fordonsparkens bränsle är företagets egen energianvändning på samma sätt som terminalens el. Även en förmånsbil vars bränsle företaget betalar hör till beräkningen.
Exempelföretagets förbrukning kommer från två källor: diesel som samlas på tankkorten och el från en terminal, där elen också räcker till uppvärmningen av hallen.
Mindre faller utanför än många väntar sig. Utanför beräkningen står omgivningsenergi, av värmepumpar räknas alltså bara elförbrukningen, samt bränslen för internationell sjöfart, leveranser till omvandlings- och energisektorn och förluster i överföring, distribution och kraftverk. Förnybar energi som företaget själv producerar och använder, till exempel solel från terminalens tak, räknas däremot som egen förbrukning.
Kravet är branschneutralt. I den gamla lagen gällde kartläggningskravet bara stora företag, och storleken bestämdes av balansräkning och omsättning eller av antalet anställda, medan förbrukningen nu är det enda som avgör. Därför kan ett litet eller medelstort transportföretag omfattas samtidigt som ett stort företag med låg förbrukning faller utanför.
Beräkningen görs ett bolag i taget. Ägarförhållanden mellan företag beaktas inte, men alla verksamhetsställen inom samma bolag räknas samman, så förbrukningen i tre terminaler summeras till ett tal. Ett företag som verkar i hyrda lokaler räknar bara med den energi som det betalar enligt mätt förbrukning, och om hyresgästens förbrukning inte är mätt räknar fastighetsägaren in den i sin egen totala energianvändning.
Hur räknas liter om till megawattimmar?
Omräkningen är en enda multiplikation. Som effektivt värmevärde för diesel använder vi i kravkalkylatorn 9,6 kilowattimmar per liter, och talet kommer från Statistikcentralens bränsleklassificering 2026: dieselns (nomenklatur 11.30.30) effektiva standardvärmevärde är 42,8 gigajoule per ton och standarddensiteten 807 kilogram per kubikmeter, så en liter är 42,8 × 0,807 = 34,54 megajoule, alltså 34,54 / 3,6 = ungefär 9,6 kilowattimmar. Samma räknesätt ger 8,6 kilowattimmar per liter för motorbensin. Litrarna multipliceras med värmevärdet och divideras med tusen, och resultatet är megawattimmar.
En av exempelföretagets fordonskombinationer kör ungefär 120 000 kilometer om året. År 2024 tankade sju kombinationer sammanlagt 292 000 liter, alltså 292 000 / 7 = ungefär 41 700 liter per kombination, vilket motsvarar ungefär 35 liter per hundra kilometer. År 2025 var litermängden 298 000, alltså ungefär 42 600 per kombination, och beräkningen 42 600 liter × 9,6 kWh/l = 408 960 kWh ger årsenergin för en kombination, ungefär 409 MWh. Sju kombinationer är därmed ungefär 2 861 megawattimmar, samma tal som raden för 2025 i tabellen, innan något har räknats från terminalen.
El och fjärrvärme står färdigt i kilowattimmar eller megawattimmar på räkningarna och behöver ingen omräkning. Eftersom alla energislag räknas med tas också den el som en eldriven fordonspark använder med i beräkningen.
Omfattas exempelföretaget av kravet på energikartläggning?
Exempelföretaget är ett transportföretag med sju fordonskombinationer och en terminal. Litermängderna och terminalens elförbrukning är exemplets egna utgångsvärden från bränsle- och elräkningar, inte branschgenomsnitt.
| År | Diesel (l) | Diesel (MWh) | Terminalens el (MWh) | Totalt (MWh) |
|---|---|---|---|---|
| 2023 | 285 000 | 2 736 | 98 | 2 834 |
| 2024 | 292 000 | 2 803 | 104 | 2 907 |
| 2025 | 298 000 | 2 861 | 101 | 2 962 |
| Genomsnitt 2023–2025 | 291 700 | 2 800 | 101 | 2 901 |
| Enbart fordonsparken, genomsnitt | 291 700 | 2 800 | – | 2 800 |
Summan för de tre åren är 8 703 MWh, så genomsnittet blir 8 703 / 3 = 2 901 MWh per år, och det är det talet gränsen jämförs med, eftersom kravet bedöms utifrån hela den slutliga energianvändningen. Gränsen överskrids med 201 megawattimmar, alltså med ungefär sju procent, så resultatet beror inte på avrundningar. Genomsnittet för enbart fordonsparken är 8 400 / 3 = 2 800 megawattimmar, så gränsen 2 700 MWh överskrids redan med bränslet och terminalen ökar bara skillnaden. Företaget omfattas av kartläggningskravet, och eftersom kravet uppstår för det först genom lagändringen ska den första kartläggningen på företagsnivå vara gjord senast 11 oktober 2026. Därefter förnyas kartläggningen minst vart fjärde år.
Det övre steget ligger vid 23 600 megawattimmar per år. Ett företag över den nivån ska ha ett certifierat energiledningssystem senast 11 oktober 2027, och systemet uppfyller samtidigt kartläggningskravet. Ett transportföretag med sju kombinationer hamnar inte där, men med tiotals bilar i parken är genomsnittet värt att räkna om varje år.
Beräkningen ovan följer finsk lagstiftning. Kravet har sin grund i EU:s energieffektivitetsdirektiv (2023/1791), som varje medlemsstat genomför nationellt. Direktivets artikel 11 sätter gränserna vid 10 TJ och 85 TJ per år och anger tidsfristerna 11 oktober 2026 och 11 oktober 2027; i den finska lagen är gränserna uttryckta som 2 700 och 23 600 megawattimmar per år. En kartläggning görs alltid enligt lagen i det land där objektet finns, och den finska lagen omfattar inte verksamhetsställen utanför Finland, så kravet för ett dotterbolag i ett annat land kontrolleras hos myndigheten i det landet.
I exempelföretaget är överskridandet så tydligt att en tankningsmånad som bokförts på fel år inte vänder resultatet, men ett företag nära gränsen bör räkna noga, eftersom treårsgenomsnittet kan överskridas på grund av ett enda livligt år. Alla tre åren räknas därför ur samma underlag och på samma sätt. Har företaget varit verksamt kortare tid än tre år räknas förbrukningen för de saknade åren som noll, vilket sänker genomsnittet.
Att gränsen överskrids ska också anmälas till Energimyndigheten i Finland. Anmälningsskyldigheten uppstår när förbrukningen något kalenderår överstiger 2 700 eller 23 600 megawattimmar. Den egna situationen går att grovt kontrollera på några minuter med kravkalkylatorn.
Vad görs med transportmedlen i kartläggningen?
Inga detaljerade kartläggningar görs. Transportmedel, alltså bilar, tåg, fartyg och flygplan, omfattas inte av detaljerade kartläggningar, och deras energi räknas inte in i den totala energianvändning som ligger till grund för minimiantalet kartläggningar. Fordonsparkens bränsle hör ändå till företagets totala energianvändning och rapporteras för ett år i företagets energikartläggning.
I exempelföretaget flyttar detta tyngdpunkten. När 2 861 megawattimmar diesel faller utanför beräkningen är det terminalen som ska kartläggas. De detaljerade kartläggningarna ska täcka minst 10 procent av den totala energianvändningen, eller alternativt bestäms minimiantalet av antalet byggnader eller verksamhetsställen, och då räcker en kartläggning när de är mellan 1 och 15. Ur beräkningen kan byggnader eller verksamhetsställen lämnas bort om deras energikostnader är under 15 000 euro per år (moms 0 %) eller ytan under 500 kvadratmeter.
Om fordonsparkens andel stannade under en procent av den totala energianvändningen kunde förbrukningen lämnas obeaktad som marginell, men antalet fordon skulle anges i rapporten även då. I vårt exempelföretag är förhållandet det motsatta: parken står för cirka 97 procent av energin, alltså 2 861 megawattimmar diesel av en total förbrukning på 2 962 megawattimmar, och är därmed rapportens viktigaste tal.
Fordonsparken blir alltså inte osynlig i kartläggningen även om ingen detaljerad kartläggning görs. På företagsnivå redovisas energianvändningen per energislag och för all verksamhet, och kartläggningen identifierar de kostnadseffektiva besparingsmöjligheterna och bedömer besparingens storlek. Den uppdaterade finska lagen kräver dessutom att kartläggningen utreder möjligheterna att minska energianvändningen samt potentialen för användning eller produktion av förnybar energi (8 § 2 momentet i Finlands lag om energieffektivitet), och att rekommendationerna förs vidare i en handlingsplan (12 §). På terminalsidan är åtgärderna ofta desamma som i andra fastigheter, till exempel optimering av effektavgifter.
Vad gäller om gränsen inte överskrids?
Med ett genomsnitt under 2 700 megawattimmar uppstår inget lagstadgat kartläggningskrav, men kartläggningen kan göras med stöd. Finlands arbets- och näringsministerium stöder frivilliga energikartläggningar enligt Motivas modell, och stödets andel bestäms av energieffektivitetsavtalet, inte av organisationsformen: små och medelstora företag, kommuner, församlingar och stiftelser som anslutit sig till ett energieffektivitetsavtal får 50 procent, övriga företag 40 procent. Stödet är avgränsat till företag vars energianvändning stannar under 2 700 megawattimmar per år som treårsgenomsnitt, så samma gräns delar företagen i sådana som omfattas av kravet och sådana som kan få stöd.
Stödet söks hos Business Finland, och sökanden är den som beställer kartläggningen. Ordningen är absolut: arbetet börjar först efter stödbeslutet, så anbud och ansökan ska vara klara innan någon besöker objektet. För ett transportföretag betyder det i praktiken några veckors framförhållning före det första fältbesöket.
Det lagstadgade kravet kan också uppfyllas på annat sätt: deltagande i ett frivilligt energieffektivitetsavtal som undertecknats med en statlig myndighet uppfyller kartläggningskravet, om avtalet innefattar en energikartläggning enligt minimikraven.
Också under gränsen är det värt att se framåt. Vårt exempelföretag överskred gränsen med 201 megawattimmar, men med sex kombinationer hade det stannat under gränsen: dieselns treårsgenomsnitt 2 800 megawattimmar är 400 megawattimmar per kombination, så sex kombinationer plus terminalens 101 megawattimmar blir sammanlagt ungefär 2 500 megawattimmar, och i stället för kravet hade företaget haft möjlighet till en kartläggning med stöd. Genomsnittet räknas alltid för de tre föregående kalenderåren, så två nya kombinationer, alltså ungefär 800 megawattimmar, räcker för att vända ett genomsnitt under gränsen till ett över den med ett par års fördröjning. Vi på Iiva säljer varken utrustning eller el, så beräkningen leder inte till ett anbud på utrustning utan till besked om vilken sida av gränsen företaget hamnar på.
Vi går igenom tre års förbrukning utifrån era bränsle- och elräkningar och säger om kravet uppstår. Kontrollera läget med kravkalkylatorn eller läs om den lagstadgade energikartläggningen.