ISO 50001 och ETJ+ uppfyller båda kravet på energiledningssystem när systemet är certifierat, så valet avgörs av annat än lagens godkännande: ETJ+ passar ett företag som deltar i det frivilliga energieffektivitetsavtalet i Finland eller kan ansluta sig till det, och ISO 50001 ett företag som vill sköta båda energikraven med ett enda system och slippa den separata lagstadgade kartläggningen. Kravet uppstår när den genomsnittliga årliga slutliga energianvändningen under de tre föregående kalenderåren överstiger 23 600 MWh, och det certifierade systemet ska vara i bruk senast den 11 oktober 2027.
När är ett certifierat energiledningssystem obligatoriskt?
Kravet avgörs av förbrukningen. Företagets ekonomiska storlek påverkar inte längre om företaget omfattas av kraven i den finska energieffektivitetslagen, utan efter ändringarna som trädde i kraft 1.1.2026 är kravet tvåstegat: ett företag som förbrukar över 2 700 MWh per år gör en energikartläggning på företagsnivå och ett företag som förbrukar över 23 600 MWh per år tar i bruk ett certifierat energiledningssystem. Gränsen jämförs med den genomsnittliga årliga slutliga energianvändningen under de tre föregående kalenderåren. Om företaget har varit verksamt under kortare tid än tre år räknas de saknade åren som noll.
Båda kraven har sin grund i energieffektivitetsdirektivet (EU) 2023/1791, som varje medlemsstat genomför nationellt. ETJ+ bygger däremot på de frivilliga energieffektivitetsavtal som ingås med en statlig myndighet i Finland, och den finska energieffektivitetslagen gäller inte verksamhetsställen utanför Finland.
Den slutliga energianvändningen beräknas per företag och omfattar alla energislag, men allt räknas inte med. Utanför faller bränslen för internationell sjöfart, omgivningsenergi, leveranser till omvandlings- och energisektorn samt förluster i överföring, distribution och kraftverk. Av värmepumpar räknas deras elförbrukning med, inte den värme som samlas in ur luft, vatten eller mark. Energi ur sidoströmmar, till exempel spån och bark, är företagets egen förbrukning. Skillnaden är stor i praktiken: på ett sågverk som bränner sitt eget spån till värme ökar den energin den slutliga användningen, medan värmen som en bergvärmepump hämtar ur omgivningen inte gör det.
Bestämmelserna om energiledningssystem finns i kapitel 1 c i den finska energieffektivitetslagen. När förbrukningsgränsen överskrids ska det dessutom göras en anmälan till Energimyndigheten i Finland: skyldigheten uppstår när förbrukningen under något kalenderår överstiger 2 700 eller 23 600 megawattimmar (6 och 3 g § i energieffektivitetslagen).
Hur beräknas treårsgenomsnittet?
De slutliga energianvändningarna för de tre föregående kalenderåren läggs samman och summan divideras med tre, och verksamhetsställen inom samma företag hör till samma summa. Exempelföretaget har tre verksamhetsställen i Finland. Företagets egna förbrukningsuppgifter som utgångsdata för exemplet är 21 400 MWh för 2023, 24 900 MWh för 2024 och för 2025 per verksamhetsställe 12 300, 8 200 och 4 600 MWh. Den slutliga energianvändningen 2025 är alltså 12 300 + 8 200 + 4 600 = 25 100 MWh.
Summan för tre år är 21 400 + 24 900 + 25 100 = 71 400 MWh. Genomsnittet är 71 400 / 3 = 23 800 MWh, vilket överstiger gränsen 23 600 MWh. Exempelföretaget omfattas alltså av kravet på energiledningssystem, och det certifierade systemet ska vara i bruk senast den 11 oktober 2027.
Nära gränsen avgör ett enda år. Om samma företags förbrukning 2023 hade varit 18 000 MWh vore summan 68 000 MWh och genomsnittet 68 000 / 3 = 22 666,7 MWh. Då skulle genomsnittet överstiga gränsen 2 700 MWh men inte 23 600 MWh, och kravet vore en energikartläggning på företagsnivå, som ett företag som omfattas för första gången ska göra senast den 11 oktober 2026.
Ägarförhållanden räknas inte samman. Exempelföretagets systerbolag, som förbrukar 9 000 MWh per år, bedöms som ett eget företag och hamnar på kartläggningssidan. Kraven kan ändå skötas på koncernnivå, och då tas all verksamhet i koncernen in i systemet eller kartläggningen, även bolag som förbrukar under 2 700 MWh per år. En lösning på koncernnivå ger inte i sig upphov till ett krav på energiledningssystem, om inte koncernen har ett bolag som förbrukar över 23 600 MWh per år. Gå igenom avgränsningarna före vägvalet, och kontrollera den egna situationen med räknaren.
Vad skiljer ISO 50001 från ETJ+?
Ur lagens synvinkel är skillnaden liten: som system som uppfyller kravet godkänns åtminstone ett certifierat ISO 50001 och ett certifierat ETJ+, och förteckningen är inte uttömmande. Skillnaderna uppstår i vad systemet är kopplat till och vad det ersätter.
| ISO 50001 | ETJ+ | |
|---|---|---|
| Vad det är | Ett energiledningssystem som kan certifieras. | Ett finskt energieffektivitetssystem som är kopplat till de frivilliga energieffektivitetsavtalen med en statlig myndighet i Finland. |
| Kravet på energiledningssystem (över 23 600 MWh/år) | Uppfylls när systemet är certifierat. | Uppfylls när systemet är certifierat. |
| Kravet på kartläggning (över 2 700 MWh/år) | Uppfylls certifierat, och då görs ingen kartläggning enligt lagen. | Uppfylls utan certifiering för ett företag som deltar i energieffektivitetsavtalet, och då görs ingen kartläggning. |
| Täckning | 90 procent av företagets energianvändning räcker för certifieringen. | Samma täckning på 90 procent gäller certifieringen. |
| Vem vägen passar | Ett företag som vill sköta båda kraven med ett enda system. | Ett företag som deltar i energieffektivitetsavtalet eller kan ansluta sig under perioden 2026-2035. |
Exempelföretaget deltar redan i energieffektivitetsavtalet, så ETJ+ är den kortare vägen: den årliga uppföljningen av förbrukningen finns redan som en del av avtalsverksamheten. När förbrukningen överstiger gränsen 23 600 MWh är certifieringen ändå obligatorisk också på den här vägen. Ett ETJ+ utan certifiering räcker bara för kravet på kartläggning, och det förutsätter ett energieffektivitetsavtal. Avtalsperioden 2026-2035 går att ansluta sig till under hela perioden, så vägen är öppen även för ett företag som inte ännu deltar.
Var uppstår kostnaderna för valet?
Prislappen sitter inte i standardens namn utan i tre andra faktorer. Den första är certifieringen: priset för revisionen avtalas direkt med certifieringsorganet och ingår inte i konsultarbetet. Den andra är omfattningen. Som täckning räcker 90 procent av energianvändningen, men certifikatet befriar bara de funktioner som omfattas av det: med 60 procents täckning gäller kartläggningskravet fortfarande de 40 procent som faller utanför, alltså upprätthåller företaget två parallella förfaranden i stället för ett. Hos exempelföretaget finns 95 procent av energianvändningen i två produktionsanläggningar, så en avgränsning av certifikatet till dessa täcker kravet med ett enda system.
Den tredje faktorn är underhållet. I ett företag med certifierat ISO 50001 behövs ingen utsedd ansvarig person för energikartläggningen på företagsnivå, och uppgifter om objektskartläggningar lämnas inte till Energimyndigheten i Finland, så fyraårscykeln för kartläggningar faller bort. I kombinationen ISO 14001 och en lagstadgad energikartläggning görs kartläggningen på företagsnivå minst var fjärde år, och de centrala uppgifterna om objektskartläggningarna lämnas till registret inom tre månader från att rapporten blivit klar. I kombinationen ISO 14001, energieffektivitetsavtal och ETJ+ görs ingen lagstadgad kartläggning på företagsnivå alls. Certifikatet lämnas inte in på eget initiativ, utan inom en månad enbart på myndighetens begäran.
Försummelse har sitt eget pris. Energimyndigheten i Finland övervakar att kraven uppfylls, och enligt 30 a § i energieffektivitetslagen ska kartläggningsrapporterna och övriga uppgifter som behövs vid tillsynen lämnas till myndigheten inom en månad från dess begäran. Enligt 31 § kan myndigheten ålägga den som försummar lagen att fullgöra sin skyldighet och förstärka beslutet med vite eller med hot om tvångsutförande eller avbrytande enligt viteslagen (1113/1990). Den förbrukningsuppföljning systemet kräver ger samtidigt data som visar andra besparingsobjekt, såsom optimering av effektavgifter.
Går det att bli befriad utan ett nytt system?
Ja, med två kombinationer och en avtalstyp. Enligt tolkningen av Energimyndigheten i Finland befrias ett företag från det lagstadgade energiledningssystemet om det har ett certifierat ISO 14001 och en energikartläggning på företagsnivå som gjorts enligt lagens minimikrav, liksom ett företag som har ett certifierat ISO 14001 tillsammans med energieffektivitetsavtalet och ETJ+. På kartläggningssidan finns fler godkända vägar: certifierat ISO 50001, certifierat ETJ+, certifierat ISO 14001 tillsammans med ETJ+ samt energieffektivitetsavtalet tillsammans med ETJ+. Ett miljötillstånd befriar inte från kartläggningskravet.
Den tredje vägen är ett energitjänsteavtal, alltså ett EPC- eller ESCO-avtal. Det befriar både från energiledningssystemet och från kartläggningen i den mån den slutliga energianvändningen omfattas av avtalet; när det gäller kartläggningskravet föreskrivs det om detta i 7 § 3 mom. i den finska energieffektivitetslagen. Avtalet ska innehålla de fyra delarna i ett energiledningssystem enligt 3 § 31 punkten: faktisk uppföljning av förbrukningen, åtgärder som genomförts för att förbättra energieffektiviteten, mätning av framstegen och att kraven i bilaga XV till direktivet (EU) 2023/1791 uppfylls. Dessutom ska tjänsteleverantörens ersättning bindas till förbättrad energieffektivitet eller till något annat energieffektivitetskriterium, och andelen garanterade besparingar ska vara större än 0 procent.
Avgränsningen är det väsentliga här. Om exempelföretagets EPC-avtal omfattar uppvärmningen av två fastigheter, alltså 15 procent av den slutliga energianvändningen, gäller befrielsen bara den delen och de återstående 85 procenten behöver en egen väg.
Hur görs valet?
Ordningen är i praktiken alltid densamma:
- Beräkna genomsnittet för de tre föregående kalenderåren med rätta avgränsningar och se vilken gräns det överstiger.
- Kartlägg vad som redan finns: certifierat ISO 14001, energieffektivitetsavtal, ETJ+ eller ett energitjänsteavtal. Det befintliga systemet avgör valet oftare än skillnaderna mellan standarderna.
- Avgränsa certifieringens täckning så att inget krav blir kvar utanför, och kontrollera för koncernen om en ISO 50001-certifiering som täcker minst 90 procent av koncernens energianvändning räcker.
- Slå fast tidsfristerna: det certifierade systemet i bruk senast den 11 oktober 2027 och den första kartläggningen på företagsnivå för ett nytt berört företag senast den 11 oktober 2026.
Hos exempelföretaget avgjordes ordningen i punkt 2: energieffektivitetsavtalet var redan i kraft, så en certifiering av ETJ+ kräver mindre nytt än att ta i bruk ISO 50001.
Vi på Iiva säljer varken utrustning eller el, så rekommendationen om väg beror inte på vad företaget skaffar efteråt. Våra experter räknar förbrukningsgränsen utifrån era egna siffror och berättar vilken väg som kräver minst nytt underhåll.
Vi börjar med treårsgenomsnittet och en kartläggning av de nuvarande systemen. Läs om tjänsten för energiledningssystem eller kontrollera med räknaren vilket krav som gäller ert företag.